Mitt Svenska "Smakarv"

Frågar jag mina vänner om det allra första minnet av en smak får jag bara "söta" svar. Ord som är fyllda av chokladglass, jordgubbstårta, eller kanske godbiten ur karamellskålen i mormors finrum. De skrattar bara åt mig när jag berättar att jag var fyra år, att det var sommar och att jag älskade smaken av löksill och kokt färskpotatis. Just i det ögonblicket - när den svenska sommaren i hjärtat av den småländska skogsbygden var som varmast och mest bedårande - bestämde jag mig för att bli kock. Detta påstående är möjligen präglat av en viss efterkonstruktion. Men håll med om att det är ett romantiskt barndomsminne.
Och det är definitivt en klockren beskrivning av vad jag vill förmedla till mina gäster och medmatlagare när de sätter sig till bords eller när vi står vid spisen och lagar mat tillsammans. För mig har min mammas matlagning och min släkts mattraditioner gett mig ett arv av smaker. Smaker som jag genom min uppväxt har präglats av. Smaker som hör till olika säsonger och olika högtidstillfällen men även smaker som hör vardagen till. I dagens samhälle blir tillfällena att tillsammans upptäcka smaker och tillagningar näst intill obefintliga. I hemmen är stressen stor. Ingen "hemma mamma" som bakar bullar och låter långkoken puttra. Det finns inte mycket tid över för gemensamma middagar under veckodagarnas lunk. I skolan ska det sparas in både vad det gäller luncher, mellanmål, matsalar och hemkunskap. Skräcken är att sitta i ett klassrum och äta uppvärmd mat lagad på fabrik och inte känna den glädje som en måltid alltid borde ge. Men någonstans finns det - det svenska smakarvet med råvaror hämtade direkt ur varje årstid - och en gästfrihet som får dig att känna dig lika behagligt avslappnad som hemma i familjens famn. En måltid ska kännas enkel, glad och personlig. Just den känslan, själva stämningen, är oerhört viktig.
För det är ju så att även om mammas mat är långt borta, både i tid och rum, så kan den behagliga känslan återskapas om du har den rätta touchen.

Egentligen kan allting beskrivas med ett enda ord - äkthet. Hemma i vårt kök i Småland var allting hemlagat. Avskalat, enkelt och rakt - och väldigt, väldigt gott.
Mamma var hemma med oss barn och jag minns att det alltid doftade härligt från köket. Jag vaknade till doften av nybakat bröd tidigt på morgonen. Och när jag kom hem från skolan möttes jag redan i dörren av den kommande middagens löftesrika aromer.

Råvarorna fanns hela tiden runt omkring oss. Jag hjälpte till att plocka grönsakerna i den egna trädgårdstäppan. Pappa och jag smög på älg och rådjur i den gröna skogen. Gädda, gös och kräftor drog vi upp ur den djupa sjön med bara den stora, runda månen som tyst publik. Det var en ursvensk uppväxt med ursvensk mat - och den har präglat mig för evigt och lyckligtvis har jag inte heller lämnat den bakom mig utan för den framför mig i hopp om att utveckla och skapa vidare.

BIOGRAFI STEFAN KARLSSON: